Jag går förbi en skyltfönster där snygga kavajer hänger på rad.. Om man kanske skulle gå in och prova? Bara för att för en gångs skull göra ett gott första intryck?
Mina tankar vandrar iväg till min garderob där hemma, kanske hänger det något där? Man kanske inte ska köpa till sig en massa saker innan jag ens har bestämt mig ifall jobbet är bra eller inte.
Jag slänger en till hastig blick till skyltfönstret i affären och bestämmer mig för att leta i garderoben efter något som skulle passa.
Jag knyter handen om tummen i fickan, jag hoppas verkligen att detta blir ett jobb jag känner mig bekväm med.
Trots att det kanske blev lite fel, men jag menar, jag har redan testat det mesta, kanske det inte är si hemskt kul att vara vaktmästare, för vem vet om detta kanske är det roligaste som finns.
Jag kommer hem, slänger en utav Metro-tidningarna på bordet i köket, dem finns gratis att ta vid busshållplatser och jag brukar lätt snappa åt mig en när jag passerar.
Dörren till sovrummet står på glänt och jag går in där, öppnar min garderob och möts av en T-shirt som faller ner från en hylla. Jag tar snabbt tag i den, skrynklar ihop den och slänger upp den på hyllan igen.
Jag kollar på galgarna, och mycket riktigt hänger där lite finkläder.
Jag byter om till dem, det var riktigt längesedan jag använde detta och finbyxorna är ett par decimeter för korta.
Kritiskt granskar jag mig i spegeln, ifrån topp till tå. Jag försöker hålla mig för skratt. Jämfört med mina sportiga jackor och hängiga jeans så är detta så långt ifrån mig man kan komma.
Jag slänger av mig kepsen och kastar den som en frisbee till sängen där den landar mjukt.
Jag drar handen i mitt kortklippta hår. Trots att detta är så långt ifrån hur jag vardagligen ser ut kan jag inte låta bli att le lite lätt, jag ser faktiskt hyfsad ut.
Helgen går, nästan varje kväll avslutas med att jag står och kråmar mig i mina finkläder, jag vill känna mig bekväm, jag vill känna att jag passar i detta och jag vill absolut kunna känna att jag kan gå ut i detta utan att känna mig iakttagen varje stag jag tar.
Även undrar jag om det är någon speciell jargong på stället. Mina ordval och mitt slangiga språk kanske inte alls passar in. Att kunna hålla en diskussion seriös med vårdat språk kanske är det jag måste öva på till mestadels.
Jag slår snabbt upp ögonen och hoppar upp ur sängen, hjärtat bultar hårt och jag slänger en hastig blick på klockan. Jag andas ut och försöker få mitt hjärta att sluta slå så himla snabbt.
Jag hade vaknat upp ur en dröm då jag kom försent min första dag till jobbet, det får INTE hända. Det ska inte hända, det är inte okej, för det är nu jag ska vända detta, jag ska börja ta tag i mitt liv. Ta tag i mitt yrke och verkligen satsa för att kunna få ett grymt jobb som verkligen passar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar