En stjärnas liv och död

Första fasen för en stjärna heter Nebulosa, det betyder "moln" och är hämtat från det latinska språket.
Ett moln är precis vad en nebulosa är, det är ett moln av gas och stoft som till största del består av väte och helium.
Gasen dras ihop av gravitationen och skapar en stjärna och dem kan vara olika varma och olika stora. De kallaste stjärnorna visar sig lysa lite rödare och de varmaste blåa. Det är som ett lysande klot.
Himlakroppar i vårt solsystem som jorden och andra planeter lyses upp av stjärnan som vi kallar solen i vårt solsystem. Planeter lyser inte själva, men det gör stjärnor efter som att dem är så varma, dem kan vara upp till flera tusen grader på ytan.
Stjärnor består till mestadels till väte och helium, vätet slås ihop två och två och då blidas heliumet och det är då man säger att stjärnan brinner. Så stjärnan brinner alltså så länge det finns väteatomer som kan sättas ihop med varandra till helium.
     När det inte finns något mer väte tar bränslet till stjärnan slut och då sväller stjärnan och bildar någonting kallat röd jätte. Då växer den i kraftig storlek och blir svalare än vad den någonsin vart.
Efter det så seglar det yttre lagren ifrån stjärnan iväg ut i rymden och efterlämnar sig en stjärna i form av vit dvärg som stjärnans nästa fas kallas.
En vit dvärg omvandlar inte någon energi och blir alltså svalare och svalare. Den lyser vitt.
    Svart dvärg är den allra sista fasen av stjärnan, det är som en vit dvärg, bara att den har svalnat av helt och blir bara en svart himlakropp.

Om det istället är en stor stjärna så blir det en supernova efter att den har vart en röd jätte. En supernova är en stjärna som sprängs och den kan lysa starkare än en hel galax full med miljarder stjärnor. Efter det så bleknar den långsamt.
Det var i supernovor alla grundämnen bildades, i en sådan stor explosion
Sen finns det två vägar för en stor stjärna, en utav dem är ett svart hål. Den har enorm gravitation och om någonting tar sig dit kan det aldrig komma loss igen på grund av att tyngdkraften är så stor.
     Om stjärnan istället tar den andra vägen så blir supernovan till en neutronstjärna. Atomerna har kollapsat och blivit mindre till storleken, elektronerna och protonerna pressas samman och neutroner bildas. Detta gör så att dem blir väldigt kompakta och mycket mindre än vad en stjärna brukar vara, bara en liten sak som en fingerborg full med massa från en neutronstjärna skulle väga upp till 100 miljoner ton på grund av dess otroliga täthet.
Ifall neutronstjärnan roterar så blir det en puls(ar?) och den kan rotera flera hundra varav på en sekund och ifrån jorden ser det ut som om ljuset pulserar ut ifrån den som en fyr i mörker.




Källor: http://www.ne.se/enkel/nebulosa

http://www.ne.se/enkel/stj%C3%A4rna

http://www.ne.se/lang/stj%C3%A4rna

http://www.ne.se/enkel/r%C3%B6d-j%C3%A4ttestj%C3%A4rna?i_h_word=r%C3%B6d%20j%C3%A4tte

http://www.ne.se/enkel/vit-dv%C3%A4rgstj%C3%A4rna?i_h_word=vit%20dv%C3%A4rg

http://www.ne.se/svart-dv%C3%A4rg

http://www.ne.se/enkel/supernova

http://www.ne.se/enkel/svart-h%C3%A5l

http://fy.chalmers.se/~f3aamp/dd/VVV/Svart/svart.html

http://www.ne.se/enkel/neutronstj%C3%A4rna

http://www.ne.se/enkel/pulsar