Dikter Religion

Gud är en vilobädd, på den vi ligga utsträckta i alltet
rena som änglar, med helgonblå ögon besvarande stjärnornas hälsning;
gud är en kudde mot vilken vi luta vårt huvud, gud är ett stöd för vår fot;
gud är ett förråd av kraft och ett jungfruligt mörker;
gud är det oseddas obefläckade själ och det outtänktas redan förruttnade kropp;
gud är evigheternas stående vatten;
gud är intets fruktbara frö och de nedbrunna världarnas handfull av aska;
gud är insekternas myriader och rosornas extas;
gud är en tom gunga mellan intet och alltet;

gud är ett fängelse för alla fria själar;
gud är en harpa för den starkaste vredens hand;
gud är vad längtan kan förmå att stiga ned på jorden!



Jag tycker att denna dikten passar in för att den beskriver hur mycket en gud kan 

betyda för någon. Hur mycket det är för någon, som vi har nämnt innan så kanske 

en religion är en trygghet för någon. Liksom guden man tror på, han kanske är i 

nästintill allt och det skapar trygghet för den personen som tror på guden.






Ensam vid hennes gravsten
tårar faller på snö så ren
så jag avskyr denna värld

som tog min vän på livets färdmot Gud jag skriker ut mitt hat
ett vrål av sorg så desperat

ingenstans på denna jord finns
hennes like jag tar mitt liv och
följer henne till dödens rike...



Denna dikten handlar om döden, och lite vad som kommer hända efter den dagen 

då man lämnar livet på jorden. Kanske man kommer till någon slags himmel eller 

någon annan stans. Trots att vännen som blivit lämnad tycker att det är jobbigt, 

kanske personen som avlidit har det bättre.