måndag 20 januari 2014

Big Bang-teorin

Edwin Hubble utforskade ute i rymden, han skickade ut ett teleskop ute i rymden som kunde fota omgivningen där ute ifrån istället för att fota på jorden. Då tjänade man den sträckan ifrån jorden till rymden.

Ljus mäts på ett spektrum och ju längre bort någonting är, ju längre hamnar spekralinjerna åt det röda hållet. Han använde sig av något kallat spektroskåp så han kunde analysera våglängderna och avståndet hur långt borta från oss just den stjärnan befinner sig.  Spektrallinjerna är som ett slags fingeravtryck och ser olika ut beroende på vilka grundämnen dem innehåller, varje ämne har varsin speciell våglängd.

Han fortsatte att kolla på galaxerna och kollade vidare mycket på det med väte och kalciumlinjerna. Dem hamnade bara mer och mer åt det röda hållet, vilket betyder att den galaxen eller stjärnan befinner sig längre bort i universum. Det är som dopplereffekten, att när någonting är på väg i mot än så blir ljus eller ljudvågorna tätare och ifall det är på väg ifrån oss blir vågorna mer utsträckta. Den röda sidan av spektrumet motsvarar glesa vågor och de blå/lila täta.

Det var då man upptäckte att rymden expanderade eftersom att alla galaxer och stjärnor bara försvann längre och längre bort ifrån oss. Och exapanderar, det gör det än idag.

Så om rymden nu expanderade och blev större och större ju äldre allt blev. Om man då backade tiden, backade och backade, i så fall borde allt ha varit mindre innan. Om man tar det baklänges så krymper alltså universum. Och vart började då allt. I en liten, liten ingenting. En lite punkt där all universums massa är samlad. 
Trycket var hårt och en dag, då small det. 

Det gick snabbare än ljusets hastighet och under bara några bråkdelar av en sekund så skapas allt i en temperatur ofattbart hög av alla gas och trycket var jättehögt.

 De två lättaste grundämnerna, väte och helium var först med att skapas, och dem utgör 98% av allt som finns i hela universum. Det finns 90 grundämnen till och dem utgör bara de 2% återstående preocenten.
Gasen håller temperaturen jämn värme i hela vårt universum.
Stjärnorna består nästan bara utav väte. Gravitationen drog stjärnorna i mot varandra. Galaxerna blir större och stjärnorna hopas mera.

Det finns egentligen bara ett exempel till som är möjligt. Det är ett statiskt universum där allt står still. Det expanderar inte eller någonting. Utan allt bara finns och är lika stort som innan. Dock finns det då motbevis till detta. Om det nu hade vart så hade gravitationen samlat ihop alla stjärnor och alla planeter till en enda klump istället för att stjärnorna och galaxerna försvinner bort ifrån oss.

Det finns inga bevis på att detta är sant, men det finns teorier och det finns inga motbevis - än.

Men en del "bevis", fast man får inte kalla det bevis "argument" kallar man det. Argument finns.
Tillexempel det med att allt rör sig bort ifrån oss.
Edvin Hubble skapade ett otroligt bra teleskåp, han sände upp det i rymden. Han kollade på spektrallinjerna i ett spektrum. Han kollad mest på väte och kalcium och  han såg att linjerna rörde sig åt det röda hållet, vilket betyder att dem rör sig bort ifrån oss. 
Avståndet blir bara större och större och ifall man skulle backa det så att tiden går baklänges istället så skulle allt dras i mot varandra, vilket resulterar till att ifall man skulle backa otroligt lång tid tillbaka så skulle det inte finnas, det skulle bara börja i en liten, liten punkt. 

Sen så har man hittat strålning i rymden, idag finns det bara ytterst lite av den ifall vi skulle jämföra med i början. Den kallas Kosmisk bakgrundsstrålning. 
Det hörs som ett lätt brus i radioteleskåp som dem upptäcktes med. Det var två män som skulle lyssna hur det lät i rymden och de enda de kunde höra var brus. Dem försökte tvätta det och sätta på nya delar för att få bort det hemska bruset. Men tillslut kom dem i alla fall på att så lät det i rymden. 


Mina tankar om detta är många och stora. Men jag tror ändå att man inte ska tänka alldeles för mycket på det. Jag tror att då liksom.. Blir man konstig. Det är så stort och jag tror inte att våra hjärnor kan förstå det. Vi kan försöka, men att förstå storleken på det hela. Det är så ofantligt stort att man blir alldeles snurrig av att ens försöka tänka sig det.
Jag tror till viss del på detta. Men denna lilla punkten av bara (ingenting?).Vart fanns den? Den lilla saken som blev vårt universum. Vad var det ens. För visst fanns det ingenting innan universum skapades? Jo, den lilla saken, då fanns det ju någon ting, fast det fanns ju ingenting så den lilla saken är någonting som inte är något?
För mig är det riktigt svårt att förstå.



1 kommentar:

  1. Jag tycker att du har skrivit en riktigt bra text som är välutvecklad med egna ord och egna tankar. Jag tycker att du har fått med allt som man skulle ha med, vilket är bra. Bra jobbat Thilde! :)

    SvaraRadera