Personbeskrivningar och miljöbeskrivningar

Personbeskrivning: En kille sladdade in på uppfarten på en gammal damcykel. Lång och gänglig, i hennes ålder. I lite nedhasade halvlånga shorts, vit T-shirt och en sliten svart NY-keps.

Miljöbeskrivning: När hon vaknade upp nästa morgon blinkade hon först förvirrat till. Väntade att se en säng mittemot, med Lollo i, och en ljusgul vägg där solen sken in genom trasiga persienner. Gotland. Istället såg hon rätt in i en mörkgrön tapetrand som hon inte alls kände igen. Inget solsken och definitivt ingen Lollo.


Egen miljöbeskrivning/personbeskrivning: Plötsligt sprang alla mot det hörnet igen, hörnet där vi bara några minuter tidigare hade träffat Oscar och Omar. Två utav de fyra tonårskillarna i pojkbandet The Fooo.
Nu springer alla ditåt igen. Varför har jag ingen aning. Men någon inpuls säger åt mig att springa efter.

Utanför en skola har vi väntat i någon timme bara men det är länge nog, det är i början av den mörka delen av hösten och det är så kallt att man måste hoppa på stället för att hålla värmen.
Vi befinner oss på en skola där skolgården ligger i mitten, lite undanskymt. Det är bra då platsen vi befinner oss på inte får spridas till andra då det skulle stå på tok för många utanför och vänta på flickidolerna.
Skolan är stor och hög, den ligger liksom i Stockholm. Allt är väl stort där. Överallt ser jag bara väggar av glas eller målade med beige färg. De glasväggarna till de spiralformade trapporna får ljuset där inne att lysa ut och jag kunde se personer (som jag antar är lärare) gå upp och ner i dem.

Nu springer vi mot hörnet igen och när vi väl har kommit så långt så vi ser vad som befinner sig på andra sidan. Jag stannar upp, jag ser honom, Ogge.
Killen som jag bara för någon timma sedan stod jämte på tunnelbanan. Den fina, snälla och vänliga killen i pojkbandet som jag verkligen har fastnat för. Han har samma kläder som innan, en svart jacka med en blå munkjacka under, den svarta snapbacken med regnbågsfärgad skärm sitter också på sin plats på huvudet som annars är täckt av mellanbrunt hår.

Ändå vänder jag mig om, det känns som hela världen stannar när jag ser honom. Min personliga favorit på bandet står bara några meter ifrån mig och jag blir alldeles varm.
En marinblå tunn jacka bär han och den svarta kepsen sitter åt fel håll.
Ett par gröna hörlurar hänger runt hans hals och han ler glatt åt fansen som genast samlas runt honom för kramar och bilder. Jag går fram och kramar honom, han var mycket längre än vad jag sett på alla bilder, han ger mig världens gosigaste kram och ler sitt alldeles perfekta leende i mot mig. Jag ler tillbaka och inser att just den stunden var jag nog den lyckligaste i världen.