Startar nu intervjun med Hassan.
- Vad tyckte du egentligen om Amir när du "tjänade" honom?
- Jag vet inte, han var mer som än vän för mig, mitt uppdrag var att alltid beskydda honom i det jag gjorde, jag är nöjd över mitt arbete men hans svek tog mig hårt och jag kan fortfarande ibland känns tomrummet efter honom men brukar tänka bort det och leva ett liv som vem som helst.
- Just det, på tal om sveket, såg du att han såg dig i gränden?
- Ja det gjorde jag, jag såg att han tvekade men ändå sprang hem, han försvarade mig inte som jag alltid försvarat honom, hans val, det kändes så hemskt efter det.
När Hassan sa det såg jag hur ansiktsuttrycket förvreds till en plågad grimasch, minnet av Amir påminner honom förmodligen om något som han helst har velat förtränga genom åren. Han släpper min ögonkontakt, tittar bort en stund, jag ser hur hans mage hävs fram och tillbaka av de tydligt djupa andetagen han tar för att samla sig. När han sedan möter mina sökande ögon igen så ser jag att han är redo för en ny fråga.
- Hur är livet just nu?
- Det är väl helt okej, jag mår för det mesta bra och trivs med mitt liv.
- Förlåt om jag får dig att minnas saker du vill förtränga när jag nämner Amir, men tror du att ditt liv hade varit annorlunda ifall ni fortfarande hade varit vänner?
När jag uttalar namnet Amir så ser jag än en gång hur han rycker till av illvilja men möter min blick under hans svarta hår och svarar:
- Ja, det tror jag verkligen. Amir var en nära vän till mig och jag tror att vi hade haft kontakten än idag.
- Om du skulle träffa honom en vanlig dag i ett samhälle, vad skulle du göra?
- Ååh, det vet jag faktiskt inte, jag har inte tänkt den tanken än, jag försöker förtränga det förflutna, leva i nuet, men det är svårt när jag hela tiden påminns av honom varje dag, nästan allt får mig att minnas, att tänka tillbaka, men jag skulle nog hälsa i alla fall, jag vill alltid vara vänligt och trevlig mot folk i min omgivning.
- Du är en godhjärtad person Hassan, men värst vad tiden rinner iväg.
Och där avslutade jag min intervju med Hassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar