torsdag 24 april 2014

Praodagbok, 24/4-14, Team Sportia

Ja du, tredje dagen här och det är inte mycket som ändras, liksom alla jobb går runt, runt och runt. Som praktikant för man ju inte ta hand om de största grejerna och inte ändra saker för mycket.
Men saker flöt väl på, galga, larma, sätta på storleks-pluppar, dra upp dragkedjor, städa, göra snyggt och liknade saker jag gjort tidigare dagar.

Att jobba i just en sportbutik kanske inte är det jag ska hålla mig till när jag blir äldre, kanske som extra-jobb, men inte på heltid. Jag har helt enkelt inte intresset till sportkläder, kanske någon annan sorts butik, trots att det är ungefär samma sak, men att jobba med kläder runt omkring sig som man själv tycker är jättefina eller med saker runt om sig som man tycker supermycket om kanske verkar lite roligare?
Jag har trots allt hjälpt till mycket här i nästan hela mitt liv, så att bryta mönstret i vuxenlivet kanske inte vore helt fel? Men vad vet jag? Jag låter framtiden hålla på det några år.

Imorgon är jag ledig, det vill säga att det är min sista dag här, eftersom att det är mammas och pappas butik har jag lätt att ta igen tiden jag missade lite då och då, men jag känner ingen riktig förlust på min missade dag, de jobben jag får göra här kan jag så väl så att jag skulle kunna göra dem i sömnen.

onsdag 23 april 2014

Bakom den glamorösa hästsporten ligger ett enormt arbete

Lite nervös ar jag allt när jag klev in i det välbekanta stallet på måndags morgonen, men det släppte snabbt när jag väl kommit igång, det är ju samma gamla vanliga stall som för tre år sedan då jag befann mig här som sist. 
Snabbt insåg jag också hur mycket arbete det låg bakom stallet och hästarna.


Det pirrar nervöst till i magen, att återvända till en plats där man en gång befann sig ofta är både roligt och spännande. Att liksom komma tillbaka, se alla välbekanta ansikten och se stallet, hästarna och gården som är sig likt, trots de tre åren jag har varit borta här ifrån, det känns som om de tre åren aldrig gått, utan att jag är tillbaka som 11-åring och nervöst går igenom stallet, förbi alla hästrumpor med olika färger, alla står dem och äter fridfullt i sin spilta.
Nu är jag tillbaka, igen, äntligen.

Dagarna rullade på, både segt och snabbt och trots att mockingen halvt tog kol på både rygg, axlar och nacke så njöt jag ändå av det lite nostalgi låg i luften och jag kände att jag faktiskt saknade stället en aning, för tre år sedan var trots allt detta stora ridskolestall den bästa platsen på jorden för mig. Att bara få dra in doften av häst igenom näsan samtidigt som man lyssnar till hästarnas rogivande tugganden.

Det flyter på, på eftermiddagarna kommer det nya barn in i stallet, i det stallet man jobbat i hela dagen för att få det att se snyggt, rent och prydligt i, dem har ingen som helst aning hur mycket jobb det egentligen ligger bakom det.
Jag tror att det är svårt för folk som inte håller på med hästar att förstå det, vilket arbete det egentligen ligger bakom hästsporten. Tävlingarna som visas på tv ser enormt glamorösa ut med ryttare klädda i vita ridbyxor och glänsande kavajer som flyger över hinder på 160cm eller rider maffiga dressyrprogram. Där syns resultatet utav den den stenhårda träningen och stallgöran som görs vardagligen.

Det var på torsdag morgon jag tog mig till kontoret för att göra min intervju med Lisa, som hade hand om mig under min praktik.
Jag öppnade dörren och möttes av vispande svansar och sniffande nosar, på kontoret är det överfullt av hundar i alla dess storlekar.

Jag sätter mig ner på en kontorsstol med antecknings-blocket i knäet.


- Vad har du för utbildning, alltså vilken linje?
- Jag gick naturvetenskap på gymnasiet, fortsatte sedan med hästhållning och gick sedan en ridledar-hållning.

- Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? 
- Jag börjar klockan 7 på morgonen, då är det hästarna som ska ut, sen är det ungefär det du har gjort, alltså, utsälpp, mockning, sopning, insläpp. Sen har jag även ansvar av alla ridskolans hästar, allt med sjukvård (vaccinationer, skador och liknande), har kontakt med alla som har sin privathäst på gården och håller koll på helgpersonalen. 

- Hur länge har du jobbat här?
- Jag fick min fasta anställning här i januari 2002

- Trivs du här? Varför/varför inte?
- Ja, jag trivs jättebra!

- Är du nöjd med lönen?
- Ja, eller alltså man vill ju alltid ha mer. 
Nej, men i alla fall, vi får ha häst här på gården näst intill gratis, och att ha häst uppstallad i Göteborg är inte det billigaste, så det är en stor fördel, så ja, jag är nöjd. 

- Hur är arbetsmiljön här?
- Bra, men man strävar ju alltid efter bättre. 

- Vad finns det för risker i jobbet?
Hästar är levande varelser, dem har egna åsikter och dem är stora och riktigt starka, dem kan i stort sätt göra vad dem vill om dem har lust. Det är ju även ganska stor skaderisk.
Förslitningsskador kan ju också tillkomma med tanke på allt tungt arbete man utför varje dag. 

- Hur många är det som jobbar här?
- Ca 17 olika, då är det gårdspersonal, ridlärare, cafépersonal och liknande. 


Nöjt gick jag ur kontoret igen, intervjun fick mig att inse ännu mer om detta stora jobb och minst sagt ansvar.

Veckan rullade på ganska fort, på hästryggen fick jag sitta några gånger och med värkande axlar, nacke och armar kan jag lugnt säga att jag somnade gott i min egna säng på fredags kvällen - efter att jag ridit min egna häst här hemma förstås!


Praodagbok, 23/4-14, Team Sportia

Jag tror att jag för tillfället är bäst i världen på att vika t-shirts och pikéer, vilket jag gjorde hela förmiddagen i stort sätt. Men nu kan jag i alla fall lova mamma att det ligger väl-vikta tröjor i byrån hemma. Om jag orkar vika efter allt jag vikt vill säga...
Dagen går snabbt, jag fick även sopa lite, larma kläder, lära mig kassan och göra i ordning en vägg med nya kläder, sen är det väl ungefär samma jobb som igår.
På dagarna är det inte värst mycket rullians, vilket jag har förståelse till eftersom att de flesta går i skolan eller jobbar.
Frågade mig själv igår, "varför har egentligen affärer öppet på dagarna, just då alla jobbar?", sen kom jag ju på att om alla butiker skulle ha öppet på eftermiddagarna/kvällarna så skulle det vara folk som jobbade då med, så det går inte ihop på något sätt... Kanske bäst att det fortsätter som det brukar ändå...

tisdag 22 april 2014

Praodagbok, 22/4-14, Team Sportia

Att arbeta på Team Sportia är för mig ingen ny grej, enda sedan jag var riktigt liten har jag hjälpt pappa i butiken, så det är inget nytt.
En sportbutik kan man ju tro att där är det sportigt och så, men i själva verket är det samma sak som vilken klädbutik som helst, eller kanske att man måste ha lite koll på vad man säljer till vad, men det är egentligen bara massa butiksjobb, som att hänga upp kläder på galgar, prismärka, larma, hänga upp, rätta till, vika om, dra upp dragkedjor, räkna cykeldäck, packa upp nytt, ja, det är väl ungefär så min dag har sett ut idag.

söndag 13 april 2014

Praodagbok, 11/4-14, Billdals Ridklubb

Morgonen fick jag börja med att plocka in hinder och bygga bana till en hoppträning som skulle hållas på morgonen.
Sen så var det som vanligt stalltjänsten som skulle göras.
Vi fick också göra i ordning två ponnys som skulle gå nästa lektion och sedan skritta fram dem för hand så att dem var lite uppvärmda tills träningen.
Sen så fick vi göra i ordning de hästar som hade vart på hoppträningen och släppa ut dem.

Sen var det lunch och allt flöt på som vanligt, vi blev snabbare klara denna dag och fick sluta tidigare, passande på en fredag tycker jag!

Praodagbok, 10/4-14, Billdals Ridklubb

Antar att det kanske blir tråkigt i längden om att bara höra exakt samma saker hela tiden, så jag säger bara att vi gjorde stalltjänsten denna morgonen. Vilket innerbär utsläpp, mockning, och att sopa stallgången.
Halva stallet var redan mockat så att vi skulle hinna med att ta Bambi, som unghästen heter. 
Så det gjorde vi, jag fick longera ett tag först, sen fick jag hoppa upp och rida. 
Eftersom att jag har haft unghäst i ett par år nu så kände jag ändå att detta skulle funka bra och det gjorde det också. Ponnyn var superfin med en otrolig bra stam, och ifall man gjorde rätt, då gjorde hon rätt. Bara sitta tillbaka lugnt, stadig hand och stadig skänkel, göra halvhalter genom att bara spänna magmusklerna, då gick hon på riktigt fint.
Jag fick även skritta ut en sväng, det är roligare för hästen än att skritta inne i ett ridhus. 

Efter lunchen fick jag hjälpa till att bära hindermaterial innan den vanliga eftermiddags stalltjänsten skulle göras. Där ingår det ta in hästar, fodra, sopa, mocka, visitera, göra i ordning hästar, sen så mockade vi de två stora hagarna också så att dem skulle vara rena inför morgondagen. 

Praodagbok, 9/4-14, Billdals Ridklubb

Så nu sätter jag mig än en gång och skriver vad jag har gjort idag och alla nya intryck.
Dagarna går i ett och om man låter ögonen svepa över texten så står det ungefär samma saker överallt. Det är bara minimala grejer som ändras i mitt schema varje dag. Mycket samma arbeten blir det.

Klockan 8.30 började jag idag och det var hästarna som skulle ut först trots att regnet öste ner över staden Göteborg. Med god min fick man släppa ut dessa 80 filurer med tanken i bakhuvudet att 40 utav dem några timmar skulle komma in, säkert alldeles leriga och till mitt jobb hör det till att borsta dem...

Nummer två på listan var mockningen, det mest betyngande arbetet. Men det är bara att börja, trots att nacken, axlarna och armarna värker på grund av tidigare dagars jobb.
Men tydligen tog det inte så lång tid som det kändes, vi var klara långt tidigare än vad som var sagt med stalltjänsten och detta ledde till att vi fick ta in en ungponny som skulle sättas igång.

Jag fick longera den (när man longerar har man en lång lina som man fäster i bettet, hästen får springa runt än i en cirkel, används vid inridning eller när man vill få bort lite onödig överskottsenergi på hästen).  Den andra praktikanten fick sitta upp och skritta den lite grann, det ska jag få göra imorgon.

Sen var det lunch och som vanligt efter lunchen ska hästar in, det ska visiteras, borstas och stallgången ska sopas. Eftermiddagarna går snabbt.

Att göra rent i ett stall är då ett evigt arbete.