Det började bli kallt och årets skörd skulle inte räcka så länge till, absolut inte tills nästa år, tills nästa skörd. De började dra ner på maten, mamman i familjen fick ett barn till, den minst lämpliga tiden, nu fanns där en till mage att mätta. Mjölken hon själv producerade räckte inte, barnet blev inte mätt, hon var själv tvungen att äta mer än sina barn och hon tvingades att se dem smalna av.
Dopet till det nya barnet skulle äga rum, gudföräldrarna blev hembjundna på middag. Mamman tog fram en påse med korn som hon lagt undan, som pricken över i:et så la hon till lite smör och socker. Det var ännu timmar kvar tills gästerna skulle komma, barnen väntade, den där gröten luktade ju så gott.
Gröten ställdes ut för att svalna och en utav döttrarna försvann. Var tog hon vägen? De letade i hagen utanför huset, utan resultat, men efter ett tag hördes det ett ljud ifrån källarstuken, när dom gick in där så möttes dom av att dottern låg på golvet kvidande, fatet med gröt var nästan tomt. Dotterns mage som inte fått så mycket mat på jättelänge var alldeles stenhård och gjorde jätteont. Kornen hade svält till dubbel storlek, detta blev flickans död.
Mammans ångest var enorm, eftersmart är lätt att vara, saker hon hade sagt eller gjort kanske hon skulle gjort annorlunda, då kanske hennes flicka hade vart vid liv. Den dagen beslutade hon sig för att ta den risken som innerbar med att emigrera till Amerika.
Berättelsen är skriven för länge sedan i dåtid. Det verkade vara väldigt fattigt då.
Vad jag tycker om berättelsen vet jag inte, just det där med att vara eftersmart känner man ju till en del, sen är det ju klart att ifall någon har dött så blir ju paniken total, jag hade aldrig kunnat bli mig själv igen. Man lär sig av sina misstag? Men samtidigt var ju detta inget misstag enligt mig, det finns saker som man inte styr över. Att flickan åt, det var nog en ren instinkt, att mamman inte lät dem smaka är ju svårt för henne att veta att det skulle bli som det blev. Jag tycker faktiskt lite synd om mamman i berättelsen att lagat en gröt som egentligen skulle bli en bra sak råkade bli orsaken till hennes eget barns död. Även fast jag inte har något barn (tur är väl det, haha) så kan jag ju ändå sätta mig in i hennes situation, usch så hemskt.
Sen tycker jag att det är rätt att dem valde att emigrera, om man inte mår bra eller om det är väldigt fattiget eller något liknade så får man se till att det händer någonting, det blir lätt att man står och tuggar på samma ställe, men om det händer någonting, precis som när hon dog, då börjar man nog inse väldigt mycket, kanske just det att man måste flytta för att få ett bättre liv, någgon helt annan stans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar