"Jag är min egen inspiration"

Bladen utanför fönstret skiftar färg till rött och gult och faller, jag tar min väska som är packad för en resa till Stockholm. Jag ska intervjua en person som jag faktiskt ser upp till, en person vars skrifter jag verkligen har fastnat för. August Strindberg. 
"Jag hittar min egna inspiration" Säger han. 

Jag drar åt mig min väska från hyllan ovanför mig, nästa station ska jag av. Jag ser den svartgråa röken som bolmar ut från loket utanför fönstret. Jag ler för mig själv, att vara reporter kan vara bland de häftigaste yrkena jag vet om, att träffa olika personer, kända personer. Just denna intervjun har jag sett fram i mot, personen jag ska intervjua är en riktigt duktig författare och hans böcker och skrifter har jag verkligen fastnat för. Nämligen August Strindberg.

Tåget stannar och det gnisslar mot spåret, jag kliver av och den kalla höstluften slår i mot mig. Jag stoppar ner handen i fickan, famlar till lite innan jag får grepp om lappen med Augusts adress. Trots att jag har vantar på mig så lyckas jag vika upp den, jag kollar snabbt på adressen, jag har läst den så många gånger så att jag kan den i huvudet, ändå vill jag vara säker på att jag inte tänker fel. Jag börjar gå och se mig om på Stockholms gator.

Att hitta till hem August var inte det svåraste, det är riktigt likt så som han har beskrivit det i många av hans böcker, jag känner igen mig och det känns som om jag vart där tidigare, tänker jag medan jag går på de kullerstens-täckta gatorna.
Jag tar av mig vanten innan jag knackar på dörren, liksom för att få en bättre ljudeffekt. "August Strindberg" står det på en rostig skylt på dörren, knappt synlig men det är ändå i ögon fallande på något sätt, jag studerar den ett ögonblick, rosten har nästan ätit upp bokstäverna i namnet, och det är bara om man kollar riktigt noga som man kan se vad det egentligen står.
Jag hör fotsteg innanför och inom loppet på bara några sekunder så slås dörren upp och ett välkomnande leende sprids över mannens ansikte i dörröppningen.
Försiktigt ler jag tillbaka, och det är först då jag faktiskt inser att jag står framför August, han som ger mig så mycket inspiration till mitt egna skrivande.

Vi hälsar artigt och han ställer sig på sidan och låter mig komma in i hans hus.
Han gör en gest att jag ska sätta mig i den rutiga soffan som står i hörnet av rummet som jag antar är vardagsrummet. Jag lyder honom och sjunker ner i hans mjuka soffa, han försvinner in i köket och kommer ut med en bricka med två koppar på, jag tar den ena och drar in lukten av den mörka varma drycken, kaffe. Han nickar åt mig att han är redo och jag sätter igång.

- Hur var det att växa upp under mitten av 1800-talet?
- Det var väldigt fattigt, jag föddes som det tredje barnet och vi var åtta i våran familj.
- Du är ju en rätt välkänd författare, vart kommer egentligen all din inspiration ifrån?
- Jag hittar min egna inspiration.

Jag ser på mannen framför mig, han ser tankspridd ut och möter inte min blick. Studerar han lite där han sitter, jag kan nästan förstå att han hittar sin egen inspiration. Jag skakar lite lätt på huvudet för att väcka upp mig själv hur drömmarnas värld, jag måste ju fortsätta med intervjun.

- Hur kommer det sig att du började med att skriva? Var det någon i din familj som gjorde det?
- Njaa, ingen i min familj, jag fick bara känslan över att jag skulle börja skriva lite.
- Var du känd för någonting mer än just skrivandet?
- Mest känd var jag ju som författare, men dramatiker och konstnär var jag också.
- Får jag bara ta en bild på dig också? 
- Självklart!

Han sätter sig i en pose som känns intränad, lite lätt åt sidan men ändå så att man ser hela ansiktet tydligt. Jag knäpper bilden och den åker ut på framsidan kameran, bilden blev bra, riktigt bra.

- Men jag får tacka så mycket, säger jag och ställer artigt ifrån mig kaffekoppen jag snuttat på under samtalet och går ut mot hallen.
- Tack själv, säger han och ler mot mig igen.

När jag går ut genom dörren slår höstens kyla i mot mig igen, jag känner att det har varit en riktigt bra intervju och redan på den långa tågresan hem kanske jag kan börja kladda ihop ett reportage om min resa till Stockholm och mötet med August. Jag kan höra honom säga "Jag hittar min egna inspiration" i huvudet, och det ska jag göra till detta reportaget, hitta min egen inspiration och sedan göra ett riktigt bra och personligt reportage som jag ska bli riktigt nöjd med.