Förr så fanns det ett språk i norden som alla pratade, språket hette Fornnordiska och det pratades överallt i mellan Island och Gotland, dock inte exakt likadant överallt, men ändå såpass likt så att man kunde lägga det under samma språk. Sedan har det bildats både språk och dialekter inom det fornnordiska språket. Det bli lite som "viskleken", ju mer man säger något ord så förändras det, vilket kan skapa en dialekt på vissa ställen.
Den så kallade "Rikssvenskan" är då ett ihopkok utav dialekter som ändå får andra dialekter att låta annorlunda. Detta har man användning för, man kan använda en dialekt ifall man vill snacka om något personligt men ifall man vill nå ut med något livsavgörande eller en nyhet så kanske man använder sig utav mer rikssvenska. Så ifall man söker att jobb som kräver att man inte har någon extrem dialekt så kan man alltså förfina sitt tal, det är en övningssak.
Djur talar med hjälp utav ljudkoder och oftast låter det likadant. Men det finns några djur som har olika dialekter. Exempel är späckhuggare. Där så följer alltid ungen sin mamma och därför så får dem samma dialekt som resten utav flocken. Detta är väldigt användbart, så har man lätt att hålla i ordning i flocken och dessutom så skulle det inte ske att man råkar para sig med någon i sin egen släkt så att det blir inavel.
Man har oftast samma dialekt när man är vuxen som man hade när man växer upp i det tidiga tonåren, det är svårt att ändra och hela 75% utav alla par i Sverige talar olika dialekter. Så att ändra sin dialekt helt kommer man inte kunna göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar