Thildes Skolblogg: augusti 2014

Handling: 4 elever på Wiley Collage fick utbilda sig till att debutera, dem lärde sig mer och mer och fick åka ut och debutera mot andra collage i landet. Det gick bra, riktigt bra, dem tog hem seger efter seger men trots det växte nervositeten sig stor när dem för första gången skulle debutera mot ett collage med enbart vita elever. Detta utspelade sig på 1930-talet då rasismen var stor och nevositeten spelade in och dem förlorade debatten.
Den yngsta killen, James Farmer Jr, fick göra sin debut inom debatter ett tag senare, han var bara 14 år, ung och osäker, det gick inte så bra.
Men i slutet av filmen visas det när dem debatterar i en stor sal i direktsänd radio, en i laget hoppade av i sista sekund och snabbt fick han hoppa in i debatten, han gjorde strålande ifrån sig och dem vann debatten.

Tema/genre: Drama.

Karaktärer: Melvin B. Tolson(Läraren på collaget), Henry Lowe(En kille i debattlaget, duktig, men med en klumpig personlighet som kunde leda till en del missar.), Samantha Booke(Tjejen i debattlaget, riktigt målmedveten och duktig på vad hon höll på med och noga med vad hon sa.), James Framer Jr(Yngst i kursen och vill ha ens chans att debutera, lite osäker men samtidigt målmedveten om vad han ville och inte.).

Miljö: Marshall, Texas

Tid: 1930-talet.

Språk: Vardagligt men ändå inte med för mycket slang.

Egna åsikter (känslor, budskap): Budskapen i denna filmen är otroligt många, man kan tolka alla handlingar dem gör på olika sätt och man skulle lätt kunna hitta hur många som helst, men tydliga grejer var att tillexempel rasismen var så stor, de svarta hängdes ut och jag tycker rent utav att det är hemskt att deras debattlag ens kände minsta lilla osäkerhet inför att debattera mot ett lag med vita elever. En hudfärg? Jag tycker det är helt sinnessjukt att det ens måsta vara så.

Ett annat måste vara att man ska följa sina drömmar och att målmedvetenhet ger resultat. James 14 år, kanske inte hade åldern, kunskapen och modet inne vid hans första debatt, men jag förstår honom, klandrar honom inte alls, att bara ställa sig upp och säga en egen åsikt inför så många personer får alltid än att tänka till både en och två gånger extra, konsekvenserna kan bli stora. Men tillslut så lyckades han ändå göra riktigt bra ifrån sig och dem vann debatten, hela salen stod upp och applåderna ekade i mellan väggarna.
Det var ett viktigt ögonblick för mig i filmen, att bara se att han lyckades, med all press och chocken att en av lagkamraterna lämnade.
Men han lyckades, alla kan lyckas inom det man verkligen vill, man behöver bara kämpa och ha viljan.

Ett budskap till som jag upptäckte var att James bad om en chans. 14 år och läraren bara skakade tafatt på huvudet, "alldeles för ung och inte redo" var väl tankarna som cirkulerade i hans huvud. Men jag tror på ungdomen faktiskt, inte för att jag tror på exakt alla ungdomar eller att jag inte tror på de vuxna utan för att jag tror att vissa ungdomar kan ha det där lilla extra - som inte alla vuxna har. Allting handlar om att vara åsiktsstark och dessutom kunna redovisa sin åsikt på ett bra sätt, man tjänar otroligt mycket på det.
Man kommer ingenstans i livet om man inte tar chanser sägs det, men om man inte får några då? Man kan misslyckas med hur många chanser som helst, men så länge man får dem så kan det väl bara bli bättre. Alla är värda en chans, eller två, eller tre.
Man lever bara en gång, och ifall man vill följa sina drömmar, som exakt alla är värda, då ska man ge alla chanser till att bli bättre, att utvecklas och tillslut vinna.
Kanske inte bara vinna över alla andra, men vinna kunskapen, vinna det dem vill i livet.

Thildes Skolblogg

Kategorier

fredag 29 augusti 2014

The great debaters

torsdag 21 augusti 2014

Labmaterial

onsdag 20 augusti 2014

Bränslen

Thilde